Resultaten från den första omfattande inhemska kartläggningen av välmående bland unga som hör till sexuella minoriteter och könsminoriteter visar på en större oro över det egna välmåendet hos hbti-unga än bland övriga ungdomar.
I enkätundersökningen uppger 70 procent av homo-, bi- och transungdomarna att de har upplevt mobbning och trakasserier. Erfarenheter av våld var också märkbart vanligare bland dem än bland finländska unga i allmänhet.
Enligt undersökningen som gjorts av Seta och Ungdomsforskningssällskapet är sämre hälsa, missnöje med de egna levnadsvanorna och mänskliga relationerna samt problem med den psykiska hälsan vanligare bland hbti-ungdomar än genomsnittet. Jämfört med övriga ungdomar har dessa unga oftare symptom på depression och ångest, självdestruktiva tankar och självdestruktivt beteende.
”Samhällets snäva normer om kön och heteroantagandet orsakar diskriminering och detta leder hos många hbti-unga till en känsla av utanförskap. Det är inte konstigt att det här avspeglar sig på ungdomarnas välmående. Samtidigt ska man minnas att många hbti-ungdomar kan vara sig själva öppet och mår bra. Alla utmaningar hbti-ungdomar upplever handlar inte heller om dessa normer, utan om samma vardagliga saker som också andra ungdomar funderar över”, förtydligar Anders Huldén, koordinator för Setas ungdomsarbete.
Merparten av respondenterna hade kommit ut för åtminstone en del av sina familjemedlemmar. Av de homo- och bisexuella ungdomarna hade dock 28 % inte berättat om sin sexuella läggning för någon i familjen. För en del av dem var den bakomliggande orsaken rädsla för att föräldrarna skulle säga upp kontakten eller för att bli utkastade hemifrån.
Många hbti-ungdomar uppgav sig få positiv bekräftelse för sin identitet i sin vänskapskrets. Å andra sidan var många också rädda för att bli lämnade utanför kamratkretsen både i skolan och på fritiden. I undersökningen framstår skolan som den plats där ungdomar oftast upplever trakasserier relaterade till kön eller sexuell läggning.
”Det är oroväckande att en majoritet av dem som hade berättat om mobbning för en lärare hade upplevt att inget hade gjorts eller att de själva hade blivit skuldbelagda för situationen. En ännu större andel av dem som utsatts för trakasserier uppger att de inte hade berättat om mobbningen, eftersom de upplevt att det hade förutsatt att de kom ut – eller att det inte tjänat någonting till att berätta”, berättar forskare Katarina Alanko som har gjort undersökningen.
Seta och Ungdomsforskningssällskapet efterlyser tryggande av hbti-ungdomars möjligheter att delta och tillgång till service inom välfärdstjänsterna samt ett bredare samarbete mellan dem som arbetar inom ungdomsarbete, utbildning och fostran.
”Det behövs också särskilda åtgärder för att fler hbti-unga ska få sin röst hörd och för att deras behov ska tillgodoses på samma villkor som andras. Ansvaret för att trygga förutsättningarna för ett gott liv och upplevelsen av att vara en fullvärdig medborgare kan inte enbart ligga på barns och ungas axlar”, säger Leena Suurpää, forskningsledare på Ungdomsforskningsnätverket.
”Det är ytterst viktigt att vuxna signalerar att det går att tala om mångfalden av sexuell läggning och kön och att diskussionen tas på allvar. Det här förutsätter saklig information om mångfalden och stöd till dem som arbetar med unga och till de ungas föräldrar. Temat måste behandlas mer omfattande i läroplanerna och i läroböckerna”, konstaterar Setas ordförande Juha-Pekka Hippi.
I enkäten deltog under våren-sommaren 2013 1623 unga i åldern 15–25 år. Majoriteten av dem (1499) uppgav sig tillhöra en sexuell minoritet. I analysen har svaren från denna grupp jämförts med svar som uppgett sig vara heterosexuella. 369 respondenter hade en transidentitet (transperson, transkönad, transman, transkvinna, transgender, transvestit).
Undersökningens resultat publiceras den 7.11 på Setas, Ungdomsforskningssällskapet samt svenska Ungdomsstyrelsens och RFSL Ungdoms gemensamma seminarium på Hanaholmens kulturcentrum för Sverige och Finland. Seminariet kan följas som direktsändning på webben från klockan 13:00.
Undersökningen har genomförts med understöd av undervisnings- och kulturministeriet som en del av verkställandet av regeringens barn- och ungdomspolitiska utvecklingsprogram.
Undersökningen:
Katarina Alanko: Hur mår HBTIQ-unga i Finland? (2013). Ungdomsforskningsnätverket/Ungdomsforskningssällskapet, publikationer 143, nätpublikationer 68 & Seta, Seta-publikationer 21.
ISBN 978-952-5994-43-8 (PDF)
ISBN 978-952-5994-44-5 (inb.)
Pdf-fil på webben: www.nuorisotutkimusseura.fi/julkaisuja/hbtiq_unga.pdf
Nätpublikationen är på svenska. Den finska översättningen utges i början av 2014.
En tryckt version av nätpublikationen kan köpas till ett pris som motsvarar tryckkostnaderna på Ungdomsforskningssällskapets webbutik på adressen http://www.nuorisotutkimusseura.fi/catalog
Sammanfattning på svenska: http://www.nuorisotutkimusseura.fi/hur-mar-hbtiq-unga-i-finland-sammanfattning
Sammanfattning på finska: http://www.nuorisotutkimusseura.fi/mita-kuuluu-sateenkaarinuorille-suomessa-tiivistelma
Sammanfattning på engelska: http://www.nuorisotutkimusseura.fi/how-are-young-lgbtiq-people-doing-in-finland-abstract
Lämna ett svar